Vår värld är fylld av så många underbara ting:
En nedåtgående sol som förvandlar himlen i väst till en explosion av färger. En natthimmel tätt beströdd med stjärnor. En skog av höga träd som genomlyses av solljuset. Tandade bergskedjor med snöklädda toppar som gnistrar i solen. Ett svallande, vindpiskat hav. Sådana ting upplivar oss med vördnad.
En liten fågel, en sångare, som flyger högt över Atlanten i riktning mot Afrika på sin färd mot Sydamerika. På omkring 6000 meters höjd träffar den på en vind som vänder den mot Sydamerika. Ledd av sin flyttinstinkt följer den sin kurs i flera dagar och flyger en sträcka på 3800 Km – en lite modig fjäderklädd gynnare på 20 gram. Vi fylls av beundran och förundran.
Fladdermöss som använder sig av ekolod. Ålar som alstrar elektricitet. Måsar som avsaltar havsvatten. Getingar som tillverkar papper. Termiter som installerar luftkonditionsanläggningar. Bläckfiskar som färdas med jetdrift. Fåglar som väver eller bygger flervåningshus. Myror som ägnar sig åt trädgårdsskötsel, syr eller håller boskap. Eldflugor med inbyggda blixtaggregat. Vi förundrar oss över sådan generalitet.
När livet närmar sig sitt slut är det de små, enkla tingen vi ofta tänker på, saker som vi så ofta har tagit för givna: Ett leende. Beröringen av en hand. Ett vänligt ord. En liten blomma. En fågels sång. Eller solens värme.
När vi tänker på sådana stora ting som fyller oss med vördnad, små ting som väcker vår beundran, geniala ting som fascinerar oss, enkla ting som vi så småningom lär oss uppskatta … Vem eller vad tillskriver vi dem? Hur kan vi förklara sådana ting? Varifrån har vi kommit?